tisdag 11 maj 2010

Avskedsfest nr 2

Då hade vi sett skolan för kanske sista gången, men än fanns det avsked att ta. Några skulle åka hem på lördagen och några på söndagen, så vi bestämde oss för gemensamt klassavsked på fredagskvällen. De flesta spenderade nog dagen med att försöka packa, städa och annat tråkigt. Jag åkte och köpte en ny torkställning, för den hade förstås gått sönder, med hopp om att hyresvärden skulle tycka att vi var duktiga och inte bry sig om att vi även hade råkat tappa något glas i diskhon. När jag var ute på stan tittade skinnstövlarna jag så länge spanat på uppfordrande på mig, som om de ville säga att det var sista chansen, och helt plötsligt stod jag där en tusenlapp fattigare (jag låg redan på minus) och med en stor kasse i handen (jag hade redan svårt att packa ner mina befintliga ägodelar). Smart drag*.

På kvällen möttes de flesta klasskamrater upp på restaurang Safari på Cours Saleya, där vi hade ett stort långbord bokat. Vi åt gott och drack vin, och Katarina delade till allas förtjusning ut ett litet citathäfte hon hade knåpat ihop, med roliga saker folk i klassen sagt under månaderna som gått. Efter trevlig middag gick jag och Elin hem för att hämta och lämna lite saker, medan de flesta andra tog en sväng förbi Jonathan’s för en sista crack (det hade vi gjort kvällen innan, bingo också). Döm om vår förvåning när vi kommer upp i lägenheten och ser snö på andra sidan fönstret! Nog för att vi befann oss i närheten av Alperna, men snö i Nice ser man mycket sällan. Folk var som galna på gatorna, hade snöbollskrig och filmade allt med mobilkameror. Det hade tydligen inte snöat i stan på fem år, och det var hela 23 år sedan snön dessutom låg kvar efter natten.

Vi gick ut i kaoset och halkade bort till Paganini-lägenheten där det vankades fest. Nu var det både klassen, några andra från skolan samt lite löst folk där, och vi höll på till långt in på småtimmarna. Jag hade tillverkat en egen Mina vänner-bok, med både klassiska och mer Frankrikeanpassade frågor, och fick under kvällen mina kära klasskamrater att både besvara frågorna och rita självporträtt. Som pricken över i satte jag på varje sida ett eller flera klistermärken som passade personen i fråga. Jag är mycket nöjd måste jag säga! Det är såna minnen som man kan glädjas åt under en lång tid efteråt, och det gillar jag. Hände det något annat spännande under kvällen? Köket blev ett dansgolv, vi gjorde miniluciatåg inför några fransmän med värmeljus i händerna och Matilda väckte (antagligen) grannarna med sin operastämma. Precis som det ska vara alltså!

 



* Skinnstövlarna visade sig senare faktiskt vara ett riktigt bra köp, för utan dem hade mina fötter knappast överlevt den strängaste vintern i mannaminne. Och så är de ju himla snygga också.

0 kommentarer: