måndag 8 mars 2010

La vie est belle



Om solen skiner (och värmer!) trots att datumet visar på 20:e november, och man dessutom har en hel dag ledig från skolan, då måste man ju hitta på något speciellt. Jag och några kursare bestämde oss för promenera hela vägen till grannorten Villefranche. Några andra från klassen hade gjort det tidigare, och sa att det egentligen inte tog mer än en timme att gå, men att man stannade så ofta för att fota att man fick räkna med lite längre tid än så. Och OM det stämde! Även om bilar susade förbi oss på ena sidan hela tiden, så var den fantastiska kustvyn på andra sidan allt vi kunde tänka på. En riktigt härlig promenad i solen blev det, och många foton tagna förstås. Vi gick bland annat förbi Chateau de l'Anglais, ett rosa slott som man ser på långt avstånd, där det ska ha bott en rik engelsman för länge sedan... Nu är huset omgjort till flera lägenheter i stället. Synd att det inte gick att komma närmare än det höga staketet.










Väl framme i Villefranche blev det dags för lunch. Några hade med sig smörgåsar, men jag hade inte hunnit göra någon, så jag köpte en inne på en bar. Amerikansk kallades den - både köttfärsbiff och pommes frites i. Udda men gott! Sen kikade vi in lite i små affärer, och köpte på oss en massa Herbes de Provence (Provencalska örter - mycket regionstypiska) och lavendelkuddar att ta med hem till julklapp...















Vi kände att det fanns energi kvar i benen, så vi bestämde oss för att följa kusten ytterligare en bit, och gick ut på Cap Ferrat. Från julkalendrarna vi redan börjat ladda med hade vi fått en ramsa, som satt sig på hjärnan. En rad löd "Klockan fyra såg en myra", så gissa om vi blev glada när vi upptäckte att det fanns en plats som hette Baie des Fourmis - Myrornas vik - ute på halvön. Inte allt för seriöst fotoposerande där inte... Lyckan var gjord när vi sedan fick syn på en myrstack nära ett träd, gick närmare, tittade på klockan och insåg att den var exakt fyra. Det gjorde vår dag, ch vi unnade oss att ta bussen hem, för att sedan laga en stor festmåltid till oss och några till, och sedan fortsätta se på julkalender förstås...


Ramsan från Jul i Kapernaum:
Lilla visarn heter Lotta,
stora visarn heter Kent
Lilla Lotta satt på potta
Fråga Kent, vad som hänt
Kent han svara: Lyssna bara
Klockan ett var jag mätt
Klockan två mycket sjå
Klockan tre satt på sne
Klockan fyra såg en myra
Klockan fem spotta slem
Klockan sex gjorde spex
Klockan sju, var var du?
Klockan åtta hitta Lotta
på sin lilla potta

0 kommentarer: