onsdag 3 mars 2010

Bon anniversaire

Bon anniversaire
Nos vœux les plus sincères
Que ces quelques fleurs
Vous apportent le bonheur
Que l'année entière
Vous soit douce et légère
Et que l'an fini
Nous soyons tous réunis

Den här födelsedagssången lärde vår lärare Nicole oss i samband med att någon i klassen fyllde år. Flera födelsedagsfiranden blev det under hösten, och de två största föll ganska tätt inpå varandra. När Emil fyllde hade Lovisa och några andra av tjejerna ordnat med en hemlig kväll för honom. Han fick ögonbindel på sig, och togs med på lite irrspår genom staden, så att han när vi tog bussen med nästan hela gänget från klassen inte skulle förstå att vi var på väg mot Villefranche. Där hade det bokats bord på en trevlig restaurang. Vi satt vid ett långbord uppställt mitt i den inglasade uteserveringen. Väldigt trevligt!



Roligast av allt denna kväll var att alla i smyg hade fått varsitt uppdrag på en lapp. Dett uppdrag skulle utföras under kvällen, utan att avslöja att det faktiskt var ett uppdrag. Uppdragen var dessutom så personligt utformade att de antingen skulle passa någon väldigt bra, eller vara helt tvärtemot den personen. Till exempel skulle Katarina skulle prata skånska hela kvällen, Sarah vara extremt positiv (hon utbrast hela tiden i saker som "Men är det inte fantastiskt!" och "Vad trevligt vi har det tillsammans!"), Natalie skulle gå runt och provsmaka allas mat och jag skulle hålla ett tal till Emils ära. Förutom middagen fick Emil även lite små presenter. Jag och Elin ville retas lite med "killen som läser franska" genom att ge honom extremfeminina strumpor: lila och rosa med glitter i. Men sen fick han faktiskt ett par vanliga herrstrumpor också... När middagen var över tog vissa bussen vidare till Monaco, medan jag och några andra tyckte att det var dags att ge sig av tillbaka hem till Nice. Mycket trevlig kväll, vilket jag tror att även Emil tyckte.

Någon vecka senare var det Matildas tur att fylla år. Trots att de flesta av oss hade redovisningar att förbereda till dagen efter så möttes ett stort klassgäng upp nedanför Matildas hus några minuter i tolv. Hennes kombo Anna hade lovat att hålla henne vaken. När klockan så slog tolv och födelsedagen skulle till att börja ställde vi oss nedanför deras balkong och tog i så högt vi bara kunde med "Ja må hon leva". En överraskad Matilda (och en självklart mindre överraskad Anna) släppte in oss, och med våra medhavda kakor blev det en riktig liten festmåltid uppe i deras etta.

Dagen efter var de flesta hemska språkhistorieföredrag över, och vi kunde fira Matilda mer ordentligt. Då blev det middag på den italienska restaurangen mittemot hennes och Annas hus, med fantastiskt goda pizzor (min hette Snövit och var med mozzarella och parmaskinka) och limoncello. Ballonger fick hon också, och sjöng gjorde både vi och kyparna. Ännu en lyckad kväll i Nice! Jag får erkänna att jag är lite sugen på att åka ner och fira min födelsedag med det kvarvarande Nice-gänget när det blir dags...

0 kommentarer: