lördag 27 mars 2010

Avskedsfest 1


Vi skrev vårt grammatikprov, och det gick rätt bra (jag fick VG, men är missnöjd med översättningsdelen - den borde ju ha varit min grej!). Ett muntligt prov i civilisation (där läraren i stort sett bad om ursäkt för att kursen inte hade varit tillräckligt svår för mig! Jag sa tack, men jag har haft det rätt nice) var det som återstod, och sedan var skoltiden avslutad för den här hösten.

France Langue bjöd in till avslutningsfest för alla lärare och elever, med vin chaud (lite som glögg), godis och kakor av alla slag. Vi uppträdde med det svenska Luciatåget ännu en gång (se bild i tidigare inlägg), och sen var det dags för julklappsutdelning. Alla hade haft med sig något för högst 2 euro. Perfekt tyckte vi, som sprang in i 1,95 euros-affären på andra sidan gatan och köpte klappar. Jag köpte en badtermometer, för jag vet inte hur många gånger under hösten vi hade funderat över hur varmt/kallt det egentligen var i havet (utom de gånger när Lisa helt enkelt tog med sin termometer). Hur som helst, tänkte jag att detta vore något för alla utländska studenter som envisas med att bada året runt, bara för att det går. Synd bara att den som drog mitt paket inte var en badsugen utländsk student, utan en av skolans franska lärare. Han såg väl lite småbesviken ut men skrattade i alla fall. Jag fick en påse franska pepparkakor, helt okej. Bäst var nog ändå ryggkliaren och spel-kitet.

När det kom till underhållningen fick vår klass visa sig på styva linan ännu en gång. Vi hade blivit Nicoles sjungande lite favoritskara, och fick därför visa för de andra hur det skulle gå till när man sjöng “J’ai du bon tabac” med de tre olika varianterna samtidigt. Hon var mäkta stolt! Även “vent frais” och “les trois rois mages” kunde vi sedan tidigare. Och så den sorgligaste av alla: “Une belle histoire”, som handlar om att mötas och sedan skiljas… Träffande! Till Nicole och skolan sa vi hej-hejdå, au revoir et à bientôt.


Vem vill ha paket?

Skönsjungarklassen i förgrunden


Jag, Nicole och Elin 

Svenskt luciatåg på engelsk bar i Frankrike



Apropå jul förresten, så bildade vi i klassen (eller större delen av tjejerna i klassen alla fall) ett litet luciatåg, som skulle uppträda på Wayne’s bar på Luciakvällen. Enda kruxet var att vi hade vårt stora grammatikprov dagen efter, men lovat är lovat, och vi ställde upp. Vi hade övat i skolan lite då och då under den senaste månaden, och hade lite snygga stämmor här och var. Vi gjorde oss i ordning hemma hos Katarina, vars lägenhet låg precis bredvid. Vi gjorde så gott vi kunde, med vita sommarklänningar, glitter i håret och röda band i midjan. Och ljus i händerna förstås! Blonda Natalie fick vara Lucia, med svenskimporterad elljuskrona på huvudet. Framträdandet på Wayne’s gick förvånansvärt bra, och skulle nog nästan kunna få kallas en liten succé. Wayne’s sålde sedan glögg och pepparkakor (och hade även köttbullar med potatismos på menyn!), vilket vi gladeligen intog innan det var dags att återvända hem till grammatikböckerna igen…



Den översta bilden är Sailas, och kommer egentligen från när vi lussade i skolan. De andra två är dock mina och tagna direkt efter tåget på Wayne's.

Joyeux Noël

Det kan vara lite svårt att få julstämningen att infinna sig när man befinner sig på franska rivieran, det är ca 12 plusgrader och man är omgärdad av palmer. Vi gjorde så gott vi kunde med våra adventsfiranden, sånger och bak, och även staden Nice gjorde sitt yttersta för att få sina invånare att tro att de befann sig på kallare breddgrader. Förutom de klassiska gatubelysningarna och de julgranar som pyntats och ställts upp över hela staden var det på stortorget - Place Massena - som det satsades mest krut. Temat för i år var Ryssland, och det illustrerades genom en liten by med trästugor, fulla av tingeltangel, kakor och försäljare (klassisk julmarknad alltså), samt en liten skog av granar, spraymålade med något vitt som skulle föreställa snö (vi undrade genast om dessa sydfransoser någonsin hade sett snö). Gick man in i den lilla skogen fanns tre stora Matrusjka-dockor att krama om, och en miniatyr av Nice egen rysk-ortodoxa katedral - den största utanför Ryssland tydligen (eller så var det församlingen). Med lite brända mandlar eller rostade kastanjer i handen kunde man spatsera runt här långa stunder...



Julgranar och palmer, sida vid sida på Promenade des anglais


Discokulor i julgranen kanske är något att prova hemma också?


Place Massena förvandlades till en rysk skog med Pariserhjul...

Ryska gummor och svenska flickor


Skridskobana fanns det också! Och den stora julgranen i bakgrunden är en svensk donation (fråga mig inte varför).

Vårt vackra glasstorg, dränkt i julgranar

*Joyeux Noël är förresten namnet på en fransk-tysk-skottsk film, som handlar om det oväntade vapenstilleståndet i skyttegravarna vid en gräns under första världskriget, på julen förstås. Sann historia, ch filmen måste ses!

fredag 26 mars 2010

Alors on mange

Här kommer ytterligare ett sånt där lite meningslöst inlägg, som egentligen bara består av små minnen från härliga dagar och kvällar i Nice. De tillfällen som inte förärats med helt egna blogginlägg, men som inte var mindre minnesvärda för det.

"Pianobaren" längre ner efter vår gata - härliga osttallrikar!

Fransk "julstubbe" - buche de Noël

Lasagne-mums hemma hos oss
Brice de Nice heter en störtskön film vi såg - här kunde man få likadan tröja som han har i filmen. Ça farte?
Och så lite vy över Place Massena i julskrud

Härlig crêpe med chévre och honung

Hur firar man bäst en tenta? Med vin, ost och choklad förstås!

Finns det hjärterum så finns det stjärterum!

Årets sista dopp?

Sista pannkaksfrukosten...

Härligt att hänga på stranden, så där runt 15:e december

100% Sushi, igen

Vattenpipa på Emils balkong

Skål Mattan! Våra drinkar matchade lampan på Shapko

Soirée derailée


Lag Najs

Ni minns den där Beaujolais-festen vi var på? Jean-Jérôme ordnade ytterligare en tillställning på sitt café, denna gång med jultema. Jag och Elin drog på oss det juligaste vi kunde komma på - vilket i mitt fall var rödrutig klänning och i hennes grangröna strumpbyxor - och begav oss dit. Vi kom precis i tid! Simon, Isak och Peter höll nämligen i ett musikquiz, som satte i gång så fort vi hunnit sätta oss ner med vårt lag (Julia och Emil). Trots min stora quizvana gick det inte jättebra för lag Najs, men vi skyller allt på blinda domare! Vi hade i alla fall sjukt kul under tiden. Vi beställde in lite vin och charkuterietallrik med ost, samt provade JJ.s egna shots. Någon slags karibisk rom med färskmixad mango - hur gott som helst! Lite som fruktshake eller sorbet, i miniformat förstås.

När stället började stänga och JJ fick stanna kvar och sopa upp “snön” (mjöl tror jag) från gatan, gick lag Najs med förstärkning vidare till Check Point. Det var inte jättemånga där, så kvällens gitarrspelande underhållare frågade oss vad vi ville höra, och vi önskade pop/rock. När även de skulle stänga fick vi ett ryck och drog med alla på efterfest hemma hos oss - inklusive trubaduren Brian! Så efter depåstopp för cola och chips satt vi i soffan och på golvet i vårt vardagsrum och önskade låtar, och fick till sist lära oss texten till I’m yours. Oväntat slut på kvällen, men det var kanske de som var så härligt i Nice - man visste aldrig riktigt vad som komma skulle.

Quizmasters i tomteluvor

Jag och Juppan med jultillbehör


God jul!

Akrobatikkonster på hemvägen

Najs med egen trubadur

Ööh, vad kom den ifrån?

JJ:s knäppa lek

torsdag 25 mars 2010

L'avent


Andra advent, och det skulle firas minst lika bra som första advent! Jag hade lämnat Susanna på flygplatsen på förmiddagen, och mötte sedan upp ett gäng från klassen för att gå på “English christmas carols” i Nôtre Dame-kyrkan. Det var typiskt amerikanskt, men fina sånger och trevlig stämning. Efteråt bjöd de på fika på ett café bredvid. Vi gick sedan en sväng på julmarknaden, innan det var dags att styra kosan hem till mig. Nästan hela klassen kom dit, inklusive vår lärare Nicole! När vi hade pratat om lussebullar och pepparkakor i skolan tidigare tyckte hon att det lät spännande, och ville gärna smaka någon gång, så vi bjöd in henne på adventsfirande.

Vi gjorde storkok med glögg (Susanna hade haft med sig glöggkrydda), och hade även köpt glögg från den svenska affären. Sen hade alla tagit med sig lite allt möjligt, till exempel pepparkakor, mögelost och hembakta lussebullar. En colaflaska med ny etikett fick agera julmust, och fyra vinflaskor blev en adventsljusstake. Det var hur mysigt som helst, vilket även Nicole tyckte. Hon lärde oss en ny sång: vent frais. Med hjälp av pappersduksrullen från HP-festen kunde sångtexterna skrivas stort och sättas upp på väggen, och alla kunde hänga med. I trekanon lät det hur fint som helst! Vi övade även lite på svenska jul- och luciasånger, och Nicole försökte sjunga även hon. En sån där dag som bara blir bra helt enkelt. När jag åkte till Nice trodde jag nog aldrig att jag skulle finna sån här gemenskap <3

Hela gänget samlat

"Julmust" och "adventsljusstake" 

Moa och Kakan, med kakor
 
- Vad får du allt ifrån Alex?
- Glllllöggen!
 
Nicole skriver på väggen
 
Sångtajm!

måndag 22 mars 2010

Crêpe Suzette

Första helgen i december fick jag finbesök från Sverige i form av Susanna. När hon kom på torsdagen bjöds det på typisk Elin och Lovisa-lunch: tortellini (dock färsk för en gångs skull) i crème fraiche och herbes de provence. Det var en ganska tråkig dag för att vara Nice, med regn och blåst, så vi gjorde inte så mycket mer spännande än att ta en liten rundtur på stan och gå upp och kolla på min skola. På kvällen fick Susanna följa med mig till favoritcrêpestället på min gata, och äta sig mätt på både galette och crêpe sucrée.

Dagen därpå gav vi oss av på utflykt till St Paul de Vence, som vi hade läst om i Elins guidebok. St Paul är en liten medeltida by, precis som Eze, men det unika med St Paul är ringmuren som omgärdar hela staden, och ger den ett närmast avskärmat uttryck där den ligger på en kulle en bit inåt land. Det var en otroligt vacker liten stad, även den med myllrande kullerstensgator, valv och gränder, och full av små konstgallerier. Det gick dock ganska fort att se allting, så till lunch tog vi 1-eurosbussen tillbaka till Nice och letade upp ett boulangerie. Vi ville prova det regionstypiska pan bagnat - ett runt litet lantbröd fyllt med exempelvis sallad, ägg, tonfisk och tomat. Lite av en sallad nicoise i brödform. Den dröp av olivolja, men som tur var satt vi på en bänk på strandpromenaden. En ettrig liten hund hoppade runt och försökte få sig en smakbit, tills han fick ett ryck och sprang ner på stranden. Den nyöppnade julmarknaden fick sig ett besök på eftermiddagen, och till kvällsmat gjorde vi en läcker laxsallad och avslutade md färdiga små franska efterrätter. Jag ville självklart att Sussie skulle få prova en crack, så vi drog med Elin och Katarina och gick ned till Jonathans. Alltid lika gemytligt, med en gitarrspelande trubadur i hörnet och känsla av värmestuga.

Den gode Simon kom förbi med frukost på lördagsmorgonen, vilket väl hade blivit lite av en tradition hemma hos mig och Elin (liksom att skumma i Elins “svåra ord“-bok och lära oss nya saker). Bacon, pocherade ägg och fyllda bröd. Mmm! Riktigt bra uppladdning inför att klättra upp på kullen, vilket också hade blivit lite av en tradition när jag hade folk på besök. Alla måste ju få en chans att se den vackra utsikten över staden! Efter vandringen och lite fotograferande gick vi ned på baksidan av kullen, som vetter mot hamnen, och vandrade runt där ett tag. Det blev Socca (alltså kikärtspannkaka) till sen lunch, innan besök på den nyöppnade julmarknaden. Fenocchio, som egentligen hade stängt för säsongen, var specialöppet denna helg på grund av någon nationell insamlingsgala, så jag fick lyckan att visa Sussie hur riktig glass ska smaka! På kvällen hade vi lite hemmamys med fransk film (2 x Bronzés - snabbt prat och ingen textning!) och Pili-pizza. Himla mysig helg, som tog slut alldeles för fort. Susanna gick en liten promenad på söndagsmorgonen, medan jag var i duschen, och kom tillbaka med nybakta croissanter och pains au chocolat till frukost. Jag följde henne till flygplatsen, och voilà, au revoir.