tisdag 29 december 2009

Mon père et moi


Pappa kom på besök, precis samma dagar som Elins mamma. Vi colocs åkte ut till flygplatsen på söndagen för att hämta upp dem, och roade oss med att skriva välkomstskyltar med "pappa" och "mamma" skrivet på. Norrmännen som kom med planet innan skrattade mycket åt oss när vi stod där och väntade, och vi förstod senare att man i Norge endast säger mamma och pappa upp tills ca 3 års ålder... Sedan heter det mor och far. En svensk kvinna frågade oss om vi inte visste hur våra föräldrar såg ut, haha. Till sist kom de i alla fall, båda med betydligt mer bagage än sitt eget. Jag och Elin började ju behöva lite varmare kläder! Pappa bodde på ett hotell precis vid Place Massena, så jag följde honom dit, innan vi åt lunch på torget mittemot Palais de Justice. Ugnsrostad kanin var lite speciellt men gott, men pappas rostbiff såg riktigt mumsig ut. Resten av dagen promenerade vi runt i gamla stan, gick upp på utsiktskullen och spatserade på La Prom'. Eftersom det var fars dag ville jag bjuda pappa på något speciellt, så det fick bli en tur till det bretonska crêperiet på min gata. Gubben där började nog känna igen mig, speciellt som jag alltid äter samma sak till efterrättspannkakan: salidou (lite salt kolasås typ, smakar knäck enligt alla svenskarna).

Dagen efter besökte vi hamnen. Vi gick ut på piren, och klättrade över ett staket för att komma ännu längre ut. Det var något ståhej på gång i hamnen och ute på vattnet också, vilket vi kom på var Louis Vuitton cup - en seglartävling som skulle pågå i två veckor. Pappa blev imponerad av det stora krigsminnesmärket, så jag tog kort av honom framför det, och en massa andra byggen i Nice. Han ville ha en fin bakgrundsbild till datorn på jobbet! Efter varm lunch på Cours Saleya (jag åt underbar sparrispasta och pappa mumsig lasagne) gick vi uppåt stan, och när jag sedan var på min muntliga lektion fick pappa gå själv i affärer. Vi fick göra lite plats i magarna genom att promenera efter den långa gågatan på Rue Massena, innan vi hittade en trevlig pizza- och köttrestaurang på samma gata. Det blir mycket restaurangbesök när man har far sin på besök... Väldigt trevligt!



På tisdagen hade jag planerat att vi skulle ta bussen till Villefranche, som ligger precis bredvid Nice, men pappa ville gärna fortsätta se den vackra kustutsikten ett tag till, så vi åkte lite längre och hamnade i Monaco. Pappa hade varit där en gång förut, men ville ändå gärna gå bort till Casinot. Vi satte oss på cafét precis bredvid, Café de Paris. Det var soligt och skönt, och vi kunde ta av oss jackorna. Antagligen den dyraste cola jag nånsin druckit, men är man i Monaco så är man. Det var en slapp och skön dag. Efter vilan i solen promenerade vi ner mot hamnen, tittade på lyxbåtarna (och funderade på varför det finns så många från George town) och åt till sist mysin lunch (anka!) innan vi tog bussen tillbaka till Nice. Jag var ännu en gång tvungen att gå på lektion. På kvällen visade jag lite mer av gamla stan, och sedan mötte vi upp Elin och hennes mamma för ett gemensamt restaurangbesök på Rossettisserie - toppenrestaurangen mittemot oss (fem olika sorters kött att välja på med antingen potatismos eller potatisklyftor och sås till, och en sallad i väntan - allt för 11 euro, oavsett vilken rätt man tar). Maten var supergod, och sällskapet trevligt. Kvällen likaså.


På onsdagen gick jag upp ovanligt tidigt för att vara jag, så att jag och pappa kunde ta tåget en bra bit bort efter Rivieran, nämligen till den gamla romarstaden Fréjus. Fréjus låter inte så himla franskt kanske, och det är för att det kommer från latinets Forum Julii. Det var alltså ett stort torg till Julius Caesars ära som låg i denna stad för länge sedan. Det finns en massa lämningar från den tiden utspridda över staden - toppen för en antikare som jag! Frankrikes Pompeji kallas staden... Vi hade dock lite problem att hitta till allt detta i början, eftersom det var helgdag (första världskrigets slut), och turistbyrån stängd. Hjälpsam ortsbefolkning gjorde dock att vi hittade till både gamla akvedukter och en ganska raserad amfiteater. Fréjus är en jättemysig liten stad, som verkligen känns genuin, och fransk helt enkelt. Några andra turister såg vi knappt till, så det var trevligt att gå runt på marknad och dylikt bland ortsbefolkningen. Det fanns också många trevliga små brasserier och caféer här och var. Lunch idag bestod av varsin rejäl club sandwich (lax respektive kyckling) med pommes.



På eftermiddagen gick vi en lång promenad bort till en helt nybyggd del av Fréjus, som ligger ute vid stranden. Här fanns stora lyxhotell med spainriktning, och en stor äventyrspark för cykel och andra sporter. När vi kom med tåget till Nice på kvällen var vi inte så hungriga, så vi bestämde oss för att gå till René Socca och äta nicoanska specialiteter. Pappa fick prova både socca (kikärtspannkaka), farcis (fyllda grönsaker) och beignets (friterade bitar, med ex. fisk inuti). Men inte nog med det, det fanns ju ytterligare en sak att prova innan resan var slut: Fenocchioglass! Så trots att det var ganska kallt på kvällen satte vi oss där med varsin strut, och pappa gav betyg helt klart godkänt.


Det blev en ätarvecka när pappa var på besök, alltid trevligt, men ännu trevligare var att få visa någon i familjen runt i stan, som ju hade kommit att bli mitt hem.

Être à la hauteur

En tidig lördag morgon åkte vi ett jättestort gäng från klassen med på skolutflykt till Alperna. Man behöver inte alls åka långt för att komma högt upp, och i Isola (har Kents skiva något med det stället att göra tro?) som vi kom till kände man på en gång när man klev av bussen att det var betydligt kyligare än nere i Nice. Tur då att vi hade blivit förvarnade av vår lärare och tagit på oss ordentligt med kläder. Det var en toppenfin dag, trots kylan, och det blev många foton tagna. Här hade hösten, som vi knappt märkt något av i Nice, kommit mycket längre, och löven skiftade i många vackra nyanser av gult och orange. Vi vandrade uppåt i någon timme, pausade då och då med matsäck eftersom det var så tungt (luften blev bara tunnare och tunnare), gick lite vilse och tog ett tjusigt gruppfoto. Varm choklad nere i byn fick avsluta den underbara dagen innan vi trötta tog bussen tillbaka (och Elin väckte alla sovande resenärer med sitt höga skratt i telefon, haha)... Vi fick dock inte sova på en gång när vi kom hem, för lägenheten skulle storstädas - det vankades nytt besök.

Lämmeltåg av studenter

Isfenomen

Min söta coloc

Jag och min vandringsstav

Utsikt

Klassen + japaner

Trikoloren

Bal masqué chez Paganini

Helgen efter att Tova och Anna var på besök bjöds det in till Halloweenfest hos Katarina och Elisabet. Efter en hel del funderande och lite knep och knåp fick jag ihop en utstyrsel. Amerikansk Halloween verkar ju gå ut på att ha på sig så lite som möjligt, men jag tycker att det hör till att vara läskig. Toga, romarsandaler, grönmålat ansikte och gröna ormflätor i håret blev slutresultatet - jag var Medusa. Elin följde med som pirat, och värdinnorna var Samara från The Ring respektive en ko. Under kvällen mötte jag också ett hiphopgäng, Coco Chanel, diverse spöken, Cruella De Ville, Turtles, Jokern, Fantomen på Operan och två pandor.


Jag hade med mig en liten kyrkogård som vi satte upp i trapphuset (utochinvända flingpaket med kända franska författares namn skrivna på), och badrummet var nedkladdat med något som föreställde blod. Kusligt... Ruggigt rolig kväll också, som slutade med dans på bordet inne på Waynes och lite pizza på gatan utanför. När vi dagen efter trasslade ut mina flätor såg det ut som om jag hade satt fingrarna i ett eluttag...

söndag 27 december 2009

Språkvetarbesök

Det var ju det här med att ha tid att uppdatera bloggen också... Nu är jag visserligen hemma från Nice, men än är det inte över, och det återstår dessutom en massa att berätta. Jag har till exempel haft ett flertal besök under hösten. I slutet av oktober kom mina kära språkvetarvänner Anna och Tova hit. På ankomstdagen, en torsdag, hann vi inte med så mycket mer än att äta lunch hemma och äta kvällsmat ute på favoritcrêperiet på min gata (som dock provades för första gången då), samt en liten kvällspromenad på Promenade des Anglais, eftersom jag var tvungen att gå i skolan på eftermiddagen. Tjejerna fick alltså lov att klara sig lite själva, men det gick galant - de hade ju varandra.



Dagen efter fick de stå ut med mig, och mina ordvitsar, desto mer. Vi åkte nämligen på dagsutflykt till Cannes, och det Cannes man skoja om Cannes ni tro. Vi hade riktig tur med vädret. Dagen innan hade regnet öst ner, men under vår utflykt sken solen från blo himmel, så starkt att vi fick inse att sommaren inte hade lämnat Rivieran än. Det var ju trots allt bara den 23:e oktober... Vi hade en mysig dag i filmstjärnestaden (även om det var brist på just filmstjärnor vid denna tid på året), och vandrade bland annat runt i hamnen och spanade in roliga båtnamn, åt lunch på stranden, doppade fötterna och önskade att vi tänkt på att ta med badkläder, spanade in utsikten från fortet på kullen samt spatserade på La Croisette (deras motsvarighet till Promenade des Anglais). Medan vi på eftermiddagen satt och väntade på bussen hem var vi tvungna att sista minuten-ordvitsa lite, det vill säga helt enkelt droppa de ord vi kom på med Cannes (Cannes-ibal, Cannes-loni, Cannes-on osv...). Hemmagjord couscoussallad och vin stod kvällen för, innan jag tog med mina besökare till favorithaket Jonathans, där de fick prova de gröna, brinnande crack-shots jag skrivit om tidigare. Allt för att få se hur jag har det!

En annan sak som brukar hända då och då i vardagen i Nice är att den gode Simon, också kallad vår ryske slav Nikolaj (fråga mig inte varför), kommer och lagar frukost. Så också denna helg. Tova och Anna fick sig alltså ett riktigt skrovmål innan vi gav oss ut på rundvandring i Nice. Fast först passade vi på att ta det där efterlängtade doppet i Medelhavet... Sedan besteg vi utsiktskullen, vandrade ner till hamnen och kikade runt i gamla stan. En glass från Fenocchio var ett måste, liksom provsmakning av lokala specialiteter från René Socca på kvällen. Lite fransk filmtittning på kvällen, och sen var det dags för de två att packa ihop weekendväskorna igen. Det var trist att säga hejdå vid flyget dagen därpå, men när jag på flygplatsen hittade en gråtande klasskamrat som precis hade skickat sin pojkvän med samma flyg kändes det inte som en lika stor grej längre... När jag sen fick veta att en annan klasskompis hade fått en sten i ansiktet när hon var ute och klättrade kändes mitt problem nästintill petitessartat. Jag försökte muntra upp dem i stället, och skulle jag någon gång behöva uppmuntran så har jag alltid min fina coloc till det.

fredag 11 december 2009

Demain et un autre jour

Sa sager man tydligen har nere i Frankrike. Ungefar som sydfransosernas motsvarighet pa spanjorernas "manana manana" (okej, det har ar ett kasst tangentbord som inte far nagra bokstaver ratt, varken pa svenska eller spanska uppenbarligen...). "I morgon och en annan dag" - ett uttryck som passar en standigt forsenad Lovisa alldeles utmarkt. Om jag brukade vara lite sen forut sa ar det ingenting mot nu, for har ar ju alla andra ocksa det! Nar Lisa (den enda i klassen som alltid ar senare an mig) kommer inspringandes i klassrummet fem minuter efter tankt lektionstid, sager var larare (so, for ovrigt sjalv precis kommit innanfor dorren) "Pas de panique Lisa, nous sommes en France!"; alltsa stressa inte ihjal dig, vi ar ju i Frankrike.

Det hander sa mycket har hela tiden, och jag vet inte hur jag ska hinna med allt jag vill innan det blir dags att aka hem. Nio dagar kvar nu tydligen... Usch och fy! Sa har bra som vi har haft det i Nice denna termin ar det val tveksamt om jag kan sla i framtiden. Det har helt enkelt bara varit valdigt... Nice, saklart.

Nu ar det en megatenta pa mandag med all grammatik vi har lart oss under hela terminen, samt flera tusen glosor, och sa lite oversattning... Det blir alltsa huvudsysselsattningen i helgen (forutom att Hanna forhoppningsvis kommer hit, om fransmannen inte ar sa brakiga med tagen - de strejkar som vanligt). Skont ar i alla fall att jag redan har klarat av tva delkurser VG - litteratur och fonetik/uttal, men det ar den har det mesta hanger pa for hela slutkursen. bast att jag gar hem och borjar klippa ut gloskort!

tisdag 24 november 2009

Förströelse, förresten

När jag la upp bilderna från Harry Potter-maskeraden glömde jag ju att länka till det här youtube-klippet: vårt favorittidsfördriv. Den där melodin kan vi driva varandra till vansinne med... Kolla bara!

fredag 6 november 2009

Voilà ma vie

Den första upptäckarlustan har börjat lägga sig lite, och det känns som att man har kommit in i vardagslunken. Inte för att vardagen i Nice är densamma som vardagen hemma i Sverige förstås! Man umgås med klassen på ett helt annat sätt här än hemma - här har vi ju i stort sett bara varandra. Det blir en hel del matlagning hemma hos varandra, vilket jag och Elin har blivit sjukt bortskämda med den sista tiden. Lite fest också förstås... Lägger upp några bilder här under för att sammanfatta hur de senaste veckornas vardag i Nice har sett ut...


Emil lagade mat hos oss - lyxig kantarellsås

Den fina vinkorken jag fick av Lisa innan jag åkte har fått komma till användning - man kan ju faktiskt inte dricka upp allt på en gång, vad du än säger Lisa...

Vi har provat musslorna på restaurangen i botten av vårt hus också - klart godkända!

Jag älskar den här bilden från Jonathans - den är inte särskilt välkomponerad, men de fyra olika ansiktsuttrycken är klockrena

Mycket snack och lite verkstad, men till sist lagade vi faktiskt den där löksoppan. Och den blev god!

Lite grammatikplugg på soltaket

Svampstuvning - höstens stora internskämt

Är inte utsikten från vårt vardagsrum ganska fantastisk?


Hmm, ett medvetet genomgående tema kan tyckas. Men nej, det var bara en slump att de flesta bilderna var på mat eller vin - väldigt representativt dock.

Paris je t'aime

Jag har förstås varit och hälsat på käraste Hanna i Paris också. Jag smet lite tidigare från fonetiklektionen en torsdageftermiddag, och åkte tåg i fem och en halv timmar (fast först blev jag lite utskälld på stationen och fick böta 5 euro för att jag hade skrivit ut min biljett fel - typiskt Frankrike). Hanna mötte mig på Gare de Lyon och vi hann med en av de sista metrosarna hem... Det blev massa prat och catching up om vad som händer på olika håll i Frankrike förstås, och sen somnade vi i hennes bäddsoffa.

Hanna började jobba tidigt på fredagen, så jag fick sova ut och träffa hennes kombos (fyra tjejer från Jönköping) på morgonen. Sen begav jag mig ut i favoritstaden och träffade Natia, en georgisk tjej som jag känner från språkskolan under min förra veva i Frankrike, för en fika. När Hanna slutade jobbet på eftermiddagen möttes vi upp i Montmartre, och besökte Fête des Vendonges - skördefesten för årets nya vin. Vi gick runt bland stånden från olika delar av Frankrike och kikade, provade lite ost och grejer också, och köpte varsitt glas rosé. Det finns fyra små vinplantage kvar i Paris, alla i Montmartre, och en som man kunde besöka låg sjukt konstigt till: på innergården till ett sjukhus. Vi gissar dock att vinet därifrån blir sjukt gott;)


Vi åt lite löksoppa à la francaise också på ett ställe på kullen som såg trevligt ut (vi kunde till och med sitta utomhus - dock med jackor på), men som hade världens tjurigaste servitris. Jaja, tänkte vi, det är ju ändå Paris. Sedan tog vi bussen hem genom den regniga huvudstaden. Bussen gick hela vägen ned till Hannas kvarter, så vi fick se mycket fint på vägen. På kvällen tänkte vi gå på bio, men orkade inte vänta på nästa föreställning, så det blev mini-bio hemma hos Hanna med godis i stället.


På lördagen försökte jag få tag på Linuz, vilket inte var det lättaste. Hans telefon hade nämligen blivit stulen på science po., men till sist loggade han in på internet och vi kunde bestämma möte. Vi sågs i närheten av Hannas hus, och tog tunnelbanan tillsammans bort till Hannas jobb. Cojean heter stället som Hanna jobbar på, och de har "nyttig" snabbmat till försäljning. Jag provade färskpressad apelsin- och morotsjuice, bön- och kycklingsallad samt chèvre- och tomatsmörgås. Helt okej, men lite dyrt. Linuz var mycket skeptisk till att äta nyttig mat, vilket kanske syns på bilden.

Sedan fick jag klara mig själv igen, för Linuz skulle på fäktningskurs (jag vet, visst är det helt otroligt - och han får högskolepoäng för det!) och Hanna återgick till jobbet efter sin lunchrast med oss. Paris är dock inte direkt stället man har tråkigt på, så jag roade mig ganska bra med att gå i affärer i Les Halles och strosa runt på Ile St Louis. På kvällen var tanken att vi återigen skulle träffa Linuz, och kanske hänga med hans gäng från Maison Suèdoise ut, men telefonproblemet gjorde att vi gick om varandra på Cité universitaire. Hur gjorde man egentligen före mobiltelefonens tid?


Jag och Hanna åkte själva bort till Place d'Italie i stället, och försökte hitta den trevliga baskiska restaurangen jag var på en gång i tiden. Med hjälp av mitt braiga minne kom vi faktiskt dit, men lördagkväll som det var kom vi knappt in genom dörren. På restaurangen mittemot - Chez les filles - var det bara fem minuters väntan, så efter lite häng i baren fick vi ett fönsterbord och en trevlig trerättersmeny för typ 14 euro. Och varsitt glas vin förstås. Det var roligt att restaurangen hette Chez les filles, för den supertrevliga servitrisen kallade oss för les filles hela tiden. Vous voudriez du café les filles? et cetera. Mycket lyckad sista kväll ändå...


Morgonen därpå mötte vi i alla fall upp Linuz, och han och Hanna följde mig till Gare de Lyon, varifrån mitt tåg gick vid ettiden. Den här gången hade jag en rätt utskriven biljett, så det största problemet var att säga hejdå. Nu hoppas jag på lite makt-pakt-sekt-besök här nere i Nice snarast!